Otippat

Klockan var nio och vi hade nog en av årets tråkigaste lördagskvällar. Inte för att något särskilt hänt utan kanske just därför. Maten var uppäten och det var en lång rastlös väntan på att filmen skulle börja eller att vi skulle bli tillräckligt trötta för att gå och sova. Det händer inte ofta men är man tillräckligt utvilad och inte har planerat något kan det bli så. Då plingar det i min mobil att äldsta (bonus)sonen är på väg! Ungefär precis när bussen stannade utanför på 222:an klev Stefan ut ur hemmakontoret och jag bad honom ropa in katten. Han ställde sig och skrek på Yeti och då dök grabben upp ur mörkret och undrade varför han kallade honom för Yeti. Jag var jättenöjd med min luring och alla var så himla glada. Vi hade massor att prata om, det var ju ett tag sen vi sågs. Sen rasslade det till i dörrlåset och Ian och Petra kom hem. Åh vilken härlig kväll det  blev. Mysigt värre och en massa garv.

Jag är en lyckans ost.

mia

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>