Författararkiv: allaharnagotattberatta

Usel på sommarlov

Man ska gå till stranden och dricka hemgjord saft och äta nybakta bullar så sanden knastrar mellan tänderna på sommarlovet. Eller – det var vad jag gjorde när jag var liten. Större delen av somrarna tillbringade min bror och jag hos mormor och morfar i Halmstad. Åkte till Tjuvahålan där vi samlade maneter och krabbor. Och åt bullar. Mormor körde dit oss i en VW-bubbla medan morfar jobbade på F14. Han kom hem på lunchen och åt ett mål lagad mat som mormor hade gjort. Vi tittade på Wimbledon och jag läste Jollyböcker.

Dante, som är nio, har utrustats med föräldrar som är urusla på att gå till stranden. Jag går gärna på bio. Eller går promenader med ett mål. Jag har inte körkort och lockas inte av sanden mellan tänderna. Bakar inte bullar heller. Men jag älskade det när jag var liten.

Dagens händelse är att gå till Sickla med min röda, fina Dramaten för att handla middagsmat och gå på systemet. Och köpa lördagsgodis till Dante, annars får jag inte med honom.

Solen skiner och vi borde grunda solbrännan. På torsdag åker vi till Kreta och är lite för bleka för 31 grader i solen.

Men, å andra sidan, visst är väl sommarlov att inte göra ett dugg också?

Ja!

Ja!

Hög tid nu. Dags att starta!

Ready, steady, GO.

Borde jag presentera mig? Eller ska jag bara dyka rätt ner i nåt? Tror det.

Jag är i en tid av förändring. Precis som min omgivning. Topp tre på förändringslistan:

Jobb – Jag sa upp mig från jobbet och slutade där den 31 januari. Jag stod inte ut med att inte utvecklas. Hade gjort samma saker i sju år och kände att det räckte, Ryckte upp mig själv med rötterna och försöker förstå vad jag vill i livet. Hade aldrig gjort det om jag inte hade ett annat jobb också – som röstaktör i en massa telefonitjänster. Jag har avtal med Telia. Dessutom har jag just fått ett extrajobb som evenemangsvärdinna på den nya arenan i Stockholm – Tele2 Arena. Eller Nya Söderstadion, som jag som Hammarbyare skulle vilja kalla den. Det blir inte mycket till inkomst därifrån, men det kan bli riktigt roligt!

Den här bloggen och bloggportalen, är ett resultat av vad jag önskar göra framöver. Skriva mer. Uttrycka mig. Ta del av vad andra skriver. I grupp. Härligt!

Måste bara nämna en viktig sak. Jag saknar inte mitt förra jobb. Men jag saknar många av mina arbetskamrater. Det är fortfarande dem jag relaterar till som vardagsvänner eftersom jag inte har några nya arbetskamrater. Jag minns dem längre än de minns mig. Inget konstigt med det.

Liv och död – I samma veva som jag sa upp mig, så konstaterades det att min pappa hade matstrupscancer. Att jag inte hade nåt nytt jobb gav mig möjlighet att umgås mycket med pappa under hans sista halvår. Han dog den 24 maj. Allt gick snabbare än vi trodde att det skulle göra. Ja – det sista som överger en är hoppet. Min bror, pappas särbo och jag delar nåt som jag är väldigt glad över att dela med just dem. Men jag önskar såklart att vi hade sluppit de här vuxenpoängen som ”någon-som-står-dig-nära-dör” ger. Jag ramlar ner i gråthålet emellanåt. Å andra sidan sitter jag just nu i vår lägenhet som i allra högsta grad präglas av pappa. Han skrev dagbok varje dag i 50 år. Det är ungefär en tjock pärm med utskriven text på papper per år. Pärmarna finns här. Liksom all konst han lämnade efter sig. Den han själv målade och det andra producerat. Vi zickzackar mellan kartonger, påsar och bilder. Det har, ska jag erkänna, funnits ögonblick då jag velat bränna alltihop. Kan bli övermäktigt att ta över nån annans liv. Också.

Barn – Mina två äldsta söner, 21 och 23 år, har med tre veckors mellanrum flyttat hemifrån. De har, med ekonomisk hjälp från sin pappa, köpt bostäder. Fred bor nu mer i Örby på 28 kvadratmeter, och Petter bor tillsammans med sin flickvän i Årsta på 52 kvadratmeter. Så mitt i allt detta med pappas pärmar och konst här hemma, så skulle ett rum tömmas och ytterligare flyttar äga rum. Men nu är det klart! Nu ska vi bara möblera det rum som tidigare var sönernas (skilda föräldrar ger ett rum på vardera ställe) och försöka få till det i källaren så att pappas alla grejer får plats där.

Nu har Per och jag bara Dante hemma. Han är 9 år. Det är trevligt!

Så har vi ju två honkatter också. Sibiriska katter. Och de passar in under ”Barn”-delen eftersom den ena katten, Messi, just haft en kull med sex kattungar som också just har flyttat till nya hem.

Börjar så. Skriver mer en annan dag. Nu ska jag göra i ordning en pyssellåda i byrån i ”nya” rummet.